Förspel till valet 2014 i Indien (4)
Delstatsvalet i Delhi ställer mycket på sin spets för Sheila Dikshit, nuvarande statsministern i delstaten Delhi. Hon riskerar att förlora sin plats vid currygrytorna i parlamentsvalen 4:e december.
Det indiska namnet Dikshit betyder ”bärare av kunskap” på svenska, men många får helt andra associationer av namnet som sådant. Jag ser dock inte att någon av hennes motståndare skojar grovt om hennes namn. Så varför skulle jag antyda något plumpt och dumt. Fakta är illa nog. Hon tillhör Congress-partiet, makteliten som styrt i Delhi sedan många år. Hennes jobb som chefsminister i delstaten är hotat i och med att anti-korruptionsrörelsens politiska gren AAP kan få rollen av kungamakare efter valet.
Hon står som symbol för det nätverk av korruption som är en del av det indiska samhällets blodomlopp. För två år sedan tog Indien en föga hedrande 87:e plats i ligan av minst korrumperade länder. Förra året blev det en 94:e plats. Ingen större skillnad, men ingen förbättring heller. Källan är Transparency International. Är staten för stark i Indien eller är det civila samhället alltid dömt att löpa amok när ingen kan straffa girigheten. Döm själva! Vad är det för korruption det handlar om då?
Stora statliga affären som vapenköp. Där mellanhänder används för att ge beslutfattarna personlig bonus som gentjänst från säljaren efter genomförd affär. Som i Bofors-affären som blev början till slutet för Rajiv Gandhi.
Fördelning av statliga licenser för t ex mobiltelefoni. Licenserna skänktes bort till utpekade kompisar eller de som kunde erbjuda bäst motprestation för beslutfattaren i staten. ”2G-scam” är ett exempel.
Fördelning av statliga arbeten inom den egna familjen, släkten eller kasten. Så har det fungerat i många år för den som varit statlig järnvägsminister och chef för ett av världens största företag: Indian Railway. Jobbförsäljning som extra inkomst satt i system. Svågerpolitik är korruption.
Försämrad kvalitet i väg- och husbyggen genom att hälften av armeringen till betongkonstruktionen sälj vidare och förtjänsten hamnar i privata fickor. Om alla har tur rasar inte huset direkt. Byggmygel.
Staten kan pressa den fattiga bondbyn genom att utöva sin förköpsrätt på mark för vägbyggen och annat allmänt nyttigt. Sen kan en högt uppsatt tjänsteman sälja vidare marken till en kompis och dela på vinsten och bygga shoppingcentra eller F1-banor. Land scam kallas det.
Polisen river din speed ticket mot en handtryckning på 200 rupies.
Din ansökan om arbetstillstånd snabbas upp med några extra tusenlappar med Mahatma G på i mappen för ansökningsdokument. Hade han inte lagts på likbål skulle han ha roterat i sin grav.
Polisen slarvar bort bevis i brottsutredningar mot ett extra bidrag till kaffekassan.
Vattenverket underhåller inte vattenledningarna eller skyddar inte mot sabotage från kompisarna i tankbilsmaffian som säljer vatten direkt på gatan till överpris.
Alla är inte inblandade men tillräckligt många för att det sätta sin prägel på politiken. Många blir politiker för att kunna sko sej här och nu. Och där ligger också förväntan. Men nu vill inte den välutbildade ungdomen vara med längre och då hotas makteliternas ruffel-och-båg-affärer. Och ungdomarna är många i landet med världens äldsta kultur och världens yngsta befolkning.
Det är därför de etablerade partierna ger sej på AAP med allt de har i den lokala valkampanjen i Delhi. Gillrar fällor, sprider rykten och köper mediabevakning som skall producera lögner om det nya partiet. Vanligt folks parti. Hittills hänger AAP med bra i opinionsundersökningarna.
Den 4:e är valet i Delhi och 8:e kommer det officiella valresultatet. Då är jag i Indien i privata ärenden i detta underbart röriga och vänliga land och får se och höra på nära håll och försöka förstå om AAP är en tillfällig missnöjesyttring eller om det är en vändpunkt i indisk politik. En vändpunkt driven av nya produktivkrafter: Den utbildade och delvis globaliserade indiska medelklassens bidrag till IT-industrin. Skall resultatet bli nya produktionsförhållanden med öppet konkurrerande kapitalister och en fullt demokratisk fungerande stat istället för feodala mutkolvar? Eller är det för tidigt? Och blir folket lyckligare då?
